Vitafrun tar en närmare titt på filmerna som gjorde "Den
svenska synden" världskänd! Fortsättning från
föregående sida och du missar väl heller inte
att läsa recensioner från några utav filmerna
sedan? |
|
|
|
|
"Veckända
i Stockholm" följde och är den enda filmen som är
regisserad av en kvinna, Ann-Marie Berglund. Hon spelar
också huvudrollen i denna film som inte har någon dialog
utan en voiceover av Marie Forså (som dock inte själv
medverkar). Ann-Marie gjorde sedan inte speciellt många
fler filmer. Taglinen för
"Veckända" var "En svensk ståndare". "Den k... familjen",
eller "Den k... släkten" som den hette när den först lämnades in
till filmcensuren, regisserades av samma man som senare, mer
eller mindre, skulle avsluta syndperioden med "Hemmafruarnas hemliga
sexliv", Heinz Arland.. |
|
|
Taglinen för denna film var "Svensk
hårdporr med resning" och relativt snygga
huvudrollsinnehaverskan Anita Westberg är värd en titt samt för
en del underhållande dialog och situationer. Arne Mattsson
regisserade i samma veva "Smutsliga fingrar" (eller
1973) med Inge Ivarsson som producent. En del naket
finns med och här finns det gott om kända namn såsom Ulf
Brunnberg, Isabella Kaliff, Heinz Hopf, Lena Bergqvist
och Barbro Hiort af Ornäs. Inge Ivarsson producerade
även Mattssons "Morianerna".. |
|
|
"Sommaren med Vanja" blev på bio en succé och huvudrollen spelas av finlands-svenska
Oili Viirta, men här under synonymen Yvonne Jonsson. Oili
fortsatte göra porr ända in på nittiotalet men är enligt källor
så sliskig vid denna tidpunkt att det knappt går att se
rullarna. Replikerna är dock av den sort att man kan skratta
gott! Heinz Arland (Lars Pedersen) gjorde som sagt "Hemmafruarnas hemliga
sexliv" 1981 och det var en kass produktion i både ljud och
bild. Porrklimatet i Sverige var inte som det borde och det var
svårt att finna nya modeller att ställa upp i filmerna.
Ljudkvaliteten var så dålig att det t.o.m. påpekades på
affischen, "Du kommer ändå inte vilja se filmen för replikerna",
och denna film får stå som den allra sista syndfilmen. Nu
övergick istället filmandet till video och blev, av någon
anledning, snabbproducerad. Och visst gjordes det massvis med
mer porr - och görs, men genren är ändå död i det avseende att
det längre inte är filmer man kan njuta och skratta gott åt.
Ingen inlevelse eller handling och idel "onanirullar".
Snabbproducerade i massor och i högt tempo, bättre sexscener
förvisso, men ändå inget mot de tidiga alstren. Realitysåpor
spär fortfarande på myten om "den svenska synden" och den myt om
att svenska flickor skulle vara lättfotade och allmänt kåta mest
hela tiden. Dock gör de flesta av de inblandade tjejerna i sådana dokusåpor
tyvärr ingen större insats i att döda myten heller.. |
|
Regelrätta porrfilmer och svensk
synd-filmer bör ej förväxlas då det knappast är samma sak! Egentligen var det italienare och
tyska filmproducenter som under 60-talet uppfann begreppet
"svensk synd", eller "Schweden filme". Det gick helt enkelt
lättare att sälja filmerna under detta namn medan de inte alls
ens var inspelade i Sverige. En nyinspelning av "Kärlekens
språk" kom för nåt år sedan men denna gång utan autentisk sex
och som epilog så kan jag nämna att jag troligtvis kommer
återkomma till detta ämne i framtiden och att det också kommer
tillkomma fler filmrecensioner från dessa filmer allteftersom.
Fortsätt kommentera och diskutera ämnet i exempelvis
gästboken! |
|
|
|
Recensioner |
|
|
|
|
|
Tema |
Vitafrun tittar närmare på fler ämnen och
personligheter
här! |
|
|
|