|
Kattorna |
|
På
”Soltvätten” jobbar det 16 stycken damer som vältar sig
i andra människors smutstvätt. Deras arbetsledare Alleús
(spelad av en blonderad Eva Dahlbäck) är inte omtyckt
och det florerar rykten om att hon ska både vara lesbisk
samt ha drivit en ung kvinna till dårsjukhus. Det pratas
kvinnoproblem i massor, lite recept och handlingen i en
japansk film. Det jobbar också en hetsk chaufför vid
namn Johnny Lindell som kommer in med smutstvätt. Han
hånglar förvisso upp två av brudarna i tvättens mörka
vrår men han är inte heller speciellt omtyckt, och han
är också sur så in i helvete. Hjödis Pettersson spelar
en syerska iklädd en ful virkad mössa. Inga Gill pratar
om en intressant japansk rulle och lever sig in i
handlingen. Där utspelar sig också en av filmens
roligaste repliker ”Det var en samuraj förstår du. –
Vad sa du han hette, Sammi Raj?” De andra kvinnorna
klagar på lukter, skittvätt, barn och om hur trist
allting är. Det känns med andra ord PRECIS som på den
tvätt där jag själv jobbar! Men mer om det sen för det
en av arbetskamraterna vid det konstiga namnet Rike har
varit borta ett par dagar. Det sägs att hon blivit ett
fnask och att Alleús tagit sig friheter på den unga
kvinnan. Hon är ju lesbisk och det gör tydligen
”sådana”. Hursomhelst så kommer Rike instapplande till
Hjödis som sitter och syr i sin fula huvudbonad. Rike
har festat hela natten och fnaskat runt men mår piss och
ber om hjälp. De andra damerna har kafferast, de klagar
på kaffet och några andra dansar twist. Snart kommer
Alleús och hittar Rike inne på Hjödis lilla syrum men
Alléus är snäll och tar hand om henne. De andra damerna
börjar snacka och för att göra en lång historia kort så
lurar Rike snart i damerna att Alléus både stött på
henne, gjort närmanden samt tvingat henne till saker på
villkor. Damerna blir hatiska och ska göra så att Alléus
slutar. De slutar tvätta och ska inte gå någonstans
innan Alleús säger upp sig. Tiden går och Hjödis super
sig full. Det snackas lite mer kvinnoproblem, dansas
lite och samtliga är arga och emot lesbiska Alleús. Men
talar verkligen Rike sanning? Dansken Henning Carlsen
regisserade och Mac Ahlberg fotade denna
film. Ahlberg han blev sedermera både känd som regissör för
en del ”svensk synd”-filmer samt som erkänd fotograf
utomlands. Inga Gill gör en fin fin roll och Lena
Granhagen är lika söt och bra som vanligt. Dock ser hon
lite mer ärrad ut än i t.ex. Arne Mattssons ”Hillman”-filmer.
Gio Petré, som spelar Rike, syntes även i ”Vaxdockan”
där hon spelar mot Per Oscarsson i Arne Mattssons regi.
I ”Kattorna” gör hon en riktigt bra roll och ser
dessutom, mot exempelvis nyss nämnda film, riktigt bra
ut, hon är fin! Eva Dahlbäck gör alltid ett bra och
kyligt intryck. Ordet ”lesbisk” sägs aldrig i filmen och
refereras istället som ”såndär”, samt knappast något som
riktiga kvinnor håller på med. I det hela taget är det
dock en ganska slö film som förvisso både har rolig
dialog och jordnära handling men några pilska spättor
som klöser på varandra i en svettig tvättinrättning får
du leta vidare efter! Som jag sa innan så känns det
exakt som på mitt jobb (jobbar som tvättare på ett
tvätteri) och i alla fall de första femton minuterna
känns som tagna från en alldeles vanlig arbetsdag a’la
2005. Besynnerligt indeed.. |
|
|
|
Fängelse |
|
Ingmar
Bergmans första film efter eget manus, han hade dock
gjort fem stycken filmer före denna. Regissören Martin
(Hasse Ekman) arbetar på sin senaste film då hans gamla
matematiklärare (Anders Henriksson) kommer på besök. Han har de senaste åren
tillbringat sin tid på mentalsjukhus och har nu en
filmidé. En film om helvetet på jorden och där jorden ÄR
helvetet. Ingen tror på idén utan en sådan film skulle
inte kunna göras. På annat håll finns 17-åriga
Birgitta-Carolina (ruggigt söta Doris Svedlund) som är
tillsammans med Peter, en grabb på Posten (Stig Olin).
Till saken hör dock att Birgitta både är prostituerad
och med barn. Peters syster heter Linnea och är en ärbar
kvinna, för hon jobbar nämligen på Systembolaget. När Birgitta
föder sitt barn så kan de inte behålla det, Birgitta
vill förvisso men Peter och Linnea tar ifrån henne sitt
barn och försvinner. Birgitta vill begå självmord och
medan tiden går så förtränger hon incidenten i sitt
inre. Hon plågas dock av hiskliga mardrömmar och mår
allmänt dåligt. Så småningom så hamnar hon tillsammans
med Tomas och de bor lite i en skraltig vindsvåning.
Tomas tycker att ordet ”ömhet” känns lustigt i munnen. I
huset bor det en familj som har pappan Magnus som
överhuvud, han ska sjunga i Mariakyrkan på kvällen men
har ingen ren skjorta. Han frågar sin fru men hon säger
blankt nej, hon är fan ingen tvättinrättning! Men hon
ändrar sig snart så han fick nog en ren skjorta till
kvällen i alla fall. In kommer istället dotterns pojkvän
som tycks känna igen Birgitta, en kund kanske. Nu ska
han i alla fall ha barn med dottern och han blir glad
medan hon blir ledsen. Sen hittar Magnus på vinden en cinematograf och spelar en snutt ur en stum
Chaplin-sketch. Birgittas barn har satt sina spår i
hennes sinne och när hon efter en dröm kommer ihåg det
förlorade barnet så blir hon hatisk. Hon blir
misshandlad och samtidigt återfinner polisen ett barnlik
och snart får de även mammans sådana när hon tar livet
av sig. Som ni kanske märker så är det lite svårt att
berätta handlingen i denna film, vet inte varför men jag
tycker man inte får något speciellt grepp om den. Visst
är det en ohyggligt tragisk historia om en ung kvinnas
öde som gör livet på jorden ett levande fängelse. Att
filmen är inspelad i en studio råder det dock inga
tvivel om, det syns, och den surrealistiska
drömsekvensen står ut som en av de tjusigaste inom
svensk film än idag! Kan nästan mäta sig med Dalis verk
inom både film och konst. Förtexterna må dock vara
besynnerliga där en lång kameraåkning på en gata i gamla
stan i Stockholm samtidigt som Gösta Ekman läser namnen
på alla de inblandade. Stig Olin säger på polisstationen
att skånska passar bra som polisspråk och det är i
slutänden en fin början för Bergman och en mycket bra
film.. |
|
|
