|
Denna
svenska gladporrsuccé till buskis regisserades av
duktige och på denna tid flitige Torgny Wickman. Det
handlar om den lilla byn Forsa i mitten av 1800-talet
dit det en dag kommer en ny kyrkoherde spelad av Jarl
Borssén. Redan när han anländer omflockas han av en
hoper med vackra kvinnor som fnittrar glatt och gläds åt
hans ankomst. Fastän karln ser riktigt töntig ut! Alla
andra män i byn har tydligen dragit ut i krig och när
kyrkoherden en dag är kallad till biskopen så vaknar han
med kroniskt stånd. Någon har nämligen varit så rackarns
otrevlig att hon gett karln en s.k. ”trollpinne” och
kyrkoherden kan ju inte i detta tillstånd infinna sig
vid biskopens middag. Han tror det är djävulens verk,
vad ska han nu göra och hur ska han bli av med ståndet?
Jo, självklart ska han ha sex med så många kvinnor så
att det lägger sig igen! Det går inte så bra dock,
ståndet består fastän nästan hela Forsas vackra kvinnor
försökt att hjälpa till på bästa sätt och förmåga.
Djävulen håller ett hårt grepp om tönt-karln. Det hela
leder till att biskopen surnar till och kallar in
kyrkoherden om han så ska bäras dit på bår. Det blir
tillslut med bår han får fraktas och när vagnen skrider
genom landskapet med kyrkohederns ”tält” exponerat
täcker till och med kärringarna ögonen för kossorna.
Biskopen undrar om kyrkoherden inte har någon skam i
kroppen när han kommer inburen med värsta ståndet på
expeditionen men han har ändå överseende och tillslut så
hamnar kyrkoherden på någon klinik där gapiga Dirch
Passer (dansken med den stora truten som bl.a. är med i
Arne Mattssons ”Blåjackor”) gör nåt experiment så att
det jobbiga tillståndet går över. Nu borde väl alla vara
glada, kyrkoherden är ju frisk, men nej, nu blir
kvinnorna ledsna och en dyster stämning genomsyrar
istället samhället. Tills den dag då ropen än en gång
skalla genom bygden ”Kyrkoherden är uppstånden!”
och det hela slutar med att Jarl får göka bäst fan han
vill där i Forsa kvinnoförsamling. Ska man flytta dit
kanske? |
|
|
|
Detta blev
en riktig biosuccé med mer än 650 000 besökare men
kritiker och recensenter sågade dock filmen invid
fotknölarna. Som så ofta med filmrecensenter så har de
sällan samma uppfattning som besökarna och troligtvis är
det själva sexkomedigenren som spelar in i tyckandet.
Filmen producerades av ökände Inge Ivarsson som är mer
eller mindre inblandad i alla svensk synd-filmer som kom
vid denna tidpunkt och således även sexkomedierna. Han
var också med och skrev manuset efter boken ”När det
gick för kyrkoherden” tillsammans med regissören Torgny
Wickman. Jarl Borssén kommer man nog alltid förknippa
med teveprogrammet ”Gäster med gester” och han ser
riktigt fånig ut, fast på ett bra sätt förstås. Kim
Anderzon, då 27 år gammal, spelar en av alla dessa
kvinnor som dyker upp och även hon tar av sig kläderna.
John Elfström, förevigt mest känd som ”Åsa-Nisse”,
spelar klockaren och gör en rolig insats som förstående
äldre man. Fast roligast med filmen är nog ändå Cornelis
Wreeswijks ständigt återkommande små trubadurtrudilutter
och han spelar även en tystlåten krogägare för nån
sekund. Hans små sånger är roliga och även lite vågade.
Från början var det tänkt av filmen skulle spelas in i
Italien med Anita Ekberg och Anthony Quinn i
huvudrollerna men nu blev det istället Roslagen och
Jarl. Inga autentiska sexscener syns på långa vägar och
det är lika bra det, här är det eggande men oskuldsfull
sexkomedi som gäller. Filmen var t.o.m barntillåten i
Sverige medan den var totalförbjuden och klassad som
porr i Tyskland! |
|
|
|
Söta och
vackra kvinnor i 1800-tals klänningar och frisyrer är
dessutom alltid trevligt att se. I början hinns det
dessutom med en häxbränning men vart den passar in i
övriga historien känns oinspirerande. En fin scen är det
dock. Efter filmens premiär kommenterade Jarl att filmen
inte följde boken och att det enbart var prästens stånd
som fanns kvar. Detta resulterade i att Inge Ivarsson
gick till motattack med att nämna att enda anledningen
till att Jarl fått huvudrollen var att han just såg så
fånig ut. Ett riktigt roligt manus är det i alla fall
och en helt okej film fyllt med både vackra lättklädda
kvinnor och diverse fånigheter.. |
|
|
