|
Denna
klassiker till sci-fi såg dagens ljus i slutet av
sextiotalet och där supersöta Jane Fonda regisserades av
maken Roger Vadim i Rom efter en fransk serieförlaga.
Resultatet är en ganska tidstypisk rymdfilm med mycket
plink-plonk och med effekter som idag kanske inte är så
uppseendeväckande. Vad denna film istället går ut på är
Jane Fonda, eller ska vi säga Barbarella, som bröt ny
mark med, både med sin stil som en kvinnlig rymd-James
Bond och som sexuell förebild för både modeskapare och
tonårsfantasier. Filmen utspelar sig 40.000 år e.kr.
(kunde de inte dragit till med något mindre?) där
Barbarella susar genom rymden för att finna en viss
Duran Duran (ja, gissa vart gruppen fick sitt namn
ifrån), hon kraschlandar på en isbeklädd planet, tas
tillfånga av onda barn som med ännu ondare bitande
dockor plågar henne, hon räddas av en pälsbärande man
och upptäcker att den "gamla" metoden att ha sex på är
bättre än den nya där man bara äter ett piller och
sitter med handflatorna ihop. När hon ska dra därifrån
kraschar hon igen och far igenom isen ner i underjorden.
Där möter hon många typer av människor och äventyr.
Bland annat ängeln Pygar som tappat förmågan att flyga,
spelad av John Philip Law som också kan ses i Mario
Bavas "Danger: Diabolik", men som får tillbaka den efter
att Barbarella visat honom den gamla samlagsmetoden i
Pygars kvistnäste. David Hemmings, kanske mest känd från
Dario Argentos "Profondo rosso" och Michelangelo
Antonionis "Blow up", ses här i en riktig rolig
rollprestation. De specialdesignade kläderna är ännu
idag världskända, där genomskinlig plast utgör en stor
faktor, och Barbarella klär om i nästan varenda scen.
Även hennes rymdskepp är inrett efter design med
pälsbeklädda väggar och tak. Att filmen är baserad på en
tecknad serie märks förvisso av, det är inte menat annat
heller. Att den är baserad på en vuxenserie är också
uppenbart där redan den första scenen tyder på vad
filmen kommer att handla om. Att den väckte uppseende
när den kom råder det väl inga tvivel om, men allt är ju
så oskyldigt och smakfullt gjort så det kan knappast
uppröra någon idag. Otroligt vackra Jane Fonda kommer
nog, för många, alltid förknippas med den lättklädda Barbarella,
i alla fall för mig och det med all rätt! Detta är en
riktigt bra film från det glada sextiotalet med massor
utav fräna scener, bra skådespelare, humor, bra musik
och hur snygg som helst. Men framförallt har den Jane
Fonda i sin fulla skådepelarglans och utstrålning - och
det räcker gott och väl! |
