Här i Sverige var det i Dalarna som den vidriga häxprocessen en gång började. I dess fotspår mördades hundratals oskyldiga människor och desto fler torterades för ett brott de aldrig begått. För ett brott som inte ens fanns. Detta bara i Sverige, detta bara för några hundra år sedan, och häxjakt förekommer än idag. "Black death" utspelar sig på 1300-talet då pesten härjar som värst och där ond bråd död är vardag. Och det är skitigt, brutalt och massa blodigt! Filmen är snygg och produktionsdesignen är alldeles perfekt. Det förekommer häxbränning, svart magi och annat och jag gillar sådana filmer! Filmer om häxprocessen såsom "Witchfinder general", "Mark of the devil", "The devils", "Witches hammer", "Hexen" och så vidare är alla favoriter. Detta är verkligen en av de mörkaste kapitlen i människans historia och vad dessa människor gjorde i Guds namn mot andra människor är egentligen ofattbart grymt. Minst 30.000 människor dog under denna mörka period och det tåls att upprepas, samtliga oskyldiga människor anklagade för ett brott som aldrig funnits. Hursomhelst, "Black death" är riktigt bra och den påminner dessutom lite om "The wicker man" och "Det sjunde inseglet". Filmen borde verkligen få mer uppmärksamhet, I like it!

Film på det klassiska fighting tv-spelet och som vi alla vet så är det bara slagsmål i spelet, kan man verkligen göra film på det? Njae. Gillar du inte slagsmål? Varför ens tänka tanken på att se den? Det borde ju inte komma som någon större överraskning att det är en hel del sådant i den här filmen. En del av charmen i spelet är ju de snygga roliga miljöerna, synd nog utspelar sig filmen på en och samma arena där de bara ändrar om lite beroende på vart det ska utspelas. Dessutom är slagsmålen realistiska, vilket jag faktiskt tycker var lite trist. Handlingen är inget vidare, både den och karaktärerna skiljer sig väldigt mycket från spelet, fast jag hade å andra sidan inga större förhoppningar så jag tog vad jag fick istället. Men hade de inte kunnat välja några roligare slagskämpar istället för de där tråkiga fängelsesittar-lookalikearna? En annan sak som jag störde mig på var att Jin tydligen inte kan slåss förrän han hört sin mammas röst i sitt huvud. Det är först efter hennes visdomsord som han får sina krafter och ens kan försvara sig. Och förutsägbar är bara förnamnet! Dock är den fortfarande ganska underhållande och inte så värst dålig som många verkar tycka. Troligtvis den bästa filmen baserat på ett fightingspel åtminstone. Så den går att se och framförallt så är soundtracket bra, fast gillar du spelet, spela det istället!

Ännu en filmatisering av boken "The lodger" varav den mest kända gjordes av självaste Alfred Hitchcock 1927. Det var länge sedan jag såg Hitchcocks film så jag kom inte ihåg vad den handlade om, men så kom jag ihåg att den såklart handlar om Jack the ripper! Och denna nya film handlar om samma sak, fast utspelad i modern tid och om en copycat i Hollywood. Och fan, jag gillar den! Filmen är skitsnygg, kameraarbetet är fränt och användandet av opera i mördarscenerna är genialiskt! Dessutom gillar jag hur de gör likheter med morden då och nu och hur de gör paralleller mellan Hollywood och London. Filmen är sådär lagom spännande och det är kanske inte den mest invecklade storyn, men vad gör det, det är fortfarande en bra film som håller en underhållen från början till slut. Så jag blev då åtminstone positivt överraskad. Opera, you gotta love it!

Av någon anledning så finns alltid de allra coolaste titlarna bland amatörfilmer, eller åtminstone bland lågbudgetfilmerna. Jag brukar oftast hoppa över sådana, amatörfilmer alltså, då de är ganska jobbiga att titta på. Det är handhållen videokamera, billigt, ostigt, fult och sleazigt. Dessutom är skådespelarna oftast filmskaparnas vänner som bara buntats ihop på måfå. Dock är det så att det oftast är hårdrockare och gothare som gör dessa filmer, vad det beror på vet jag inte men det är ju alltid ett plus! Det bjuds på metal, gothic-personer och liknande. Och så handlar filmerna om djävulsdyrkan, vampyrer och zombies! Men som sagt, i det stora hela så är amatörfilmer, även om de kanske har en bra grundhandling, tyvärr dåliga och alltför tråkiga att titta på. Senast jag såg en sådan var med den finska "Black blooded brides of satan" (också en bra titel och dessutom faktiskt en rätt bra film) och nu var det alltså dags igen. "Zombie women of satan" är bättre än väntat både i skådespeleri, effekter, filmning och hantverk. Visst är det amatörmässigt men den är ändå riktigt underhållande! Effekterna är väl sisådär men de funkar. Bäst är dock humorn. Tanten som spelar mamman är helgalen och här återfinns även en zombie i rullstol, det är nog första gången jag sett det. Bra film, för att vara gjord av amatörer!

Komedi som bygger på en tecknad serie, eller om det är illustrerade böcker, jag vet inte men det bjuds åtminstone på mycket sådant även i filmen. "Diary of a wimpy kid" börjar med att pojken pratar direkt in i kameran, det är ett av filmskapandets största misstag, ty film ska vara illusion och fiktion, att då prata in i kameran förstör oftast detta. Men visst, typ hela filmen bygger ju på denna berättarteknik så låt gå för denna gång. För visst är det här en rolig film och bitvis är den riktigt rolig! Pinsamheter och tokigheterna avlöser varandra. Allra bäst är trotsallt scenerna med den rödhårige ultra-tönten Fregley, jösses alltså, Grayson Russell som spelar honom ska skratta sig lycklig om han någonsin kommer att få en tjej efter det här!

Det är inte varje dag man ser en ny och bra zombiefilm nuförtiden. Det görs dock en hel del men av dem så är det ungefär varannan som är nåt att hänga i granen. Om ens det. Det här är i alla fall en fransk zombiefilm som ingår i det där facket med springandes och helgalna zombies. Den är alltså långt ifrån exempelvis Lucio Fulcis klassiska zombiefilmer, eller Romeros, men jag köper det ändå. Och visst är zombierna riktigt coola! De fräser och håller på. Det hela är brutalt värre, mycket blodigt, underhållande, fränt och slutet urartar i en slakt av sällan skådat slag. Me like! Och det är ingen komik så långt ögat kan nå som en del filmskapare tyvärr brukar blanda in. Såhär ska bannemig en zombiefilm al'a 2010 vara, hör du det Romero? Eller äh, vem försöker jag lura, hör ni det nya filmskapare?

Ryssland och Sverige har en film ihop. Detta är nämligen en samproduktion mellan de två länderna men tillskillnad från de flesta andra sådana så håller det svenska teamet sig här bakom kameran. Nästan i alla fall, för plötsligt stegar Loa Falkman in! Hursomhelst så är "Newsmakers" faktiskt en riktigt bra film och då det händer saker i stort sett hela tiden så blir den aldrig tråkig. Detta fastän det handlar om gisslan och grejor, något som annars brukar vara rätt trist att titta på. Shootouten i början av filmen är förresten riktigt cool fastän den hänger alldeles på kanten till att vara sådär statiskt tråkig som det alltför oftast brukar bli i exempelvis svenska filmer. Men det är annars bra action och det är rätt spännande! Det är tydligen en nyinspelning av Hong kong-rafflet "Breaking news", eller "inspirerad" som det står på postern, och visst är det härligt att se att svenskar faktiskt kan göra bra polisfilmer långt borta "Beck" och dylikt skit..

Norsk komedi, eller drama eller vad det nu är. Tragikomedi kanske men vem bryr sig egentligen? "Fatso" (eller "Knullegutt" som var arbetstiteln, hehe) handlar i alla fall om en överviktig ensam tragisk oskuldssnubbe som tittar på porrfilm mest hela dagarna, men så en dag får han en svensk ung tjej inneboende i sin lägenhet. Och ja, det hela är rätt kul och underhållande men samtidigt är den ganska jobbig att titta på. De besvärade situationerna avlöser varandra och huvudpersonen gör verkligen ett sjukt bra jobb med att man ska känna sig helt utmattad efteråt. Hans sätt att spela den nervösa och socialt oanpassade snubben är spot on. Det bjuds också på en del bisarra animerade inslag då och då av det lite mer vuxna slaget. Med risk för att berätta för mycket av handlingen, fast låt oss inse att de flesta av er ändå inte kommer att se den här filmen, så är det skönt att se att det faktiskt inte löser sig sådär traditionellt sockersött som det annars brukar vara i sådanahär filmer. Ni vet, de får varandra i slutet, fastän om han är tjock och tragisk. Här slutar det inte så men det slutar ändå väldigt hoppfullt! För istället öppnas en helt ny värld och händelserna i filmen leder till att isen slutligen bryts, och det är för mig ett mycket bättre slut än att han verkligen skulle fått till det med den där bitchiga, elaka och egoistiska tjejen..

Jag gillade inte "Rec" när den kom. Den blev så jäkla hyllad som något av det bästa skräckfilmsvärlden någonsin skådat och det stämde ju knappast. Det var en kass film och den dokumentära berättarstilen var inte skrämmande alls, bara irriterande. Nu kommer tvåan som tar vid alldeles där ettan slutar, detta betyder att vi kastas direkt in i handlingen utan någon upptakt eller stämningsuppbyggnad. Detta är great! Här är det massaker, blod, splatter, otäcka zombiebarn, besatta flickor, ockultism och helgalna zombies som gäller på en gång! Och då det är en ganska kort film så blir det aldrig speciellt tråkigt heller. Om man bortser från den irriterande prästen och att de tydligen måste säga varandras namn efter typ varje mening vill säga. Men annars är det en rätt underhållande film och det är trevligt att se att man har varit mer påhittig med handkameran denna gång, något som annars bara blir jobbig i längden. Jag gillar "Rec 2", det är en bra uppföljare och raket-scenen är min favorit. Helgalna zombies (eller vad de nu är, vem bryr sig) är alltid en given succé, jag gillar när de kommer springandes skrikandes som dårar i trånga korridorer, och kanske borde jag se om ettan och se om jag kanske uppskattar den mer nu..

(Edit: Nej, det gjorde jag inte, ettan är kass, tvåan är bättre)

Jag har av någon anledning aldrig varit något större fan av varulvar. Visst har jag sett en massa filmer och har stor respekt för de klassiska Universal-monstren men i slutänden har det ändå bara varit Dracula som tilltalat mig och som jag håller närmast hjärtat. Och Frankensteins monster. För mig så kommer varulven alltid vara förknippad med Paul Naschy och Lon Chaney såklart. Hursomhelst så har vi här den senaste i raden av varulvsfilmer och det är en påkostad sådan. Men för det första så är den alldeles för lång, den hade utan tvekan kunnat klippas ner åtminstone en halvtimme, men annars så gillar jag den. Det är snyggt, gotiskt och blodigt! Effekterna är bra och speciellt fränt blir det när varulven går bärsärkagång i London. London på 1800-talet är alltid skitcoolt och visuellt vackert, något som filmskapare som tur var också tycker! På tal om ingenting, om jag skulle kunna åka tillbaka i tiden så skulle det bli till London på 1800-talet. Legenden Max von Sydow dyker upp några minuter i början av filmen men vad han spelar för en snubbe har jag ingen aning om. Huvudkaraktärens mammas kista är förresten hur snygg som helst! Jaja, det är i alla fall en underhållande film, inte sådär jättebra förvisso men den går att se med behållning..

Hela titeln på denna isländska slasher är "The Reykjavik whale watching massacre", en helt lysande titel och såklart en referens till "The Texas chainsaw massacre". Och det finns framförallt en sak som binder samman dessa två filmer, nämligen Gunnar Hansen. The man himself! Mannen som spelade Leatherface. Det är lite lustigt att han fått en sådan starbill i denna film då han egentligen inte är med speciellt mycket och någon brutal mördare spelar han inte heller utan en snäll kapten i stickad yllekofta. Nåväl, vad har vi då här för ett spektakel? Jo, vi har en standard-slasher enligt mall 1A. Vi skräckfantaster har sett den här storyn ungefär tusen gånger tidigare fastän det i "Harpoon" är förlagt till ett lite annorlunda och finare ställe än exempelvis en tät skog eller ett svettigt Texas. Men det här är en jobbig film, de lyckas både blanda in lite homofobi, rasism, kritik mot Greenpeace och djuraktivisterna framställs som flummiga hippies i begagnade kläder från Myrornas. Alla agerar mer drygt än vanligt, man blir bara irriterad och man gör rätt i att snabbspola halva filmen. Visst är det kul med en isländsk slasher och grundidén är ju ganska rolig men vad gör det när det både är dåligt genomfört och med en originalitet som är lika med noll? Norrmännen gör betydligt mer originella trevliga slashers! Harpun-mordet är dock fränt och titeln cool, that's it..

Jag hade av någon anledning fått för mig att det här skulle vara ett vikinga-actionraffel och såg fram emot att se den. Jag hade förvisso varken läst eller sett något annat än affischen dock, och såhär i efterhand så är det bara att konstatera att det knappast är någon actionfilm. Långt, låååångt ifrån. Jag har ingen aning hur man ska klassa eller vad man ska kalla den här filmen egentligen men det som dyker upp närmast är "snygg skitfilm". För det här är en långsamt berättad historia där skäggbeklädda herrar mest står med tomma blickar och blickar ut i ingenstans. Dimman ligger tjock och molnen är låga, musiken är hela tiden ödesmättad och ibland dyker det upp en del surrealistiska klipp. Dialogen är minst sagt snål och det är stillsamt, tråkigt, skitigt, stundtals brutalt och med en hel del "vad fan håller de på med?"-scener. Ungefär som på bilden här ovan, så sitter de mest hela tiden. Det vackra fjällandskapet, fotot och vissa scener är dock hur snygga som helst, och det är också de som räddar denna långsamma tråkiga kalkon att inte få längsta betyg. Den är tydligen inspelad i Skottland och för alla som trotsallt vill ha vikinga-action finns ju alltid coola "The pathfinder" att se istället..

Jag borde jubla, en blandning mellan samurai, western och gore-film! Och det gör jag också, fastän inte så mycket som jag borde göra annars. Det händer mycket mest hela tiden i "Samurai avenger - the blind wolf" men tyvärr verkar filmskaparna vara inkompetenta när det gäller att bygga upp häftiga action- och fightscener, och när filmen typ bara består av sådana så blir det både lamt och slött. Dessutom så avbryts många scener med att saker och ting ska förklaras av en trist berättarröst, skådespelarna är väl inte av högsta rang och så har vi de där obligatoriska flashbackscenerna som bara drar ner tempot. Men fan, jag vill ju gilla den här filmen ändå, den har både zombie-samuraier, coola mördare, fejkade skapiga filmnegativ, one-liners, häftiga miljöer, det sprutar hur mycket blod som helst och allt är verkligen skitsnyggt filmat! Att de fått inspiration av exempelvis Tarantino råder det väl inga tvivel om. Och "Shogun assassin" såklart. Vad är grejen med blinda samuraier förresten, det finns många filmer med sådana. Visst är det hela underhållande men det är synd att tempot och genomförandet ska dra ner betyget, det hade kunnat gjorts bättre..

På omslaget till BluRay-utgåvan står det "Return to Pandora", men jag har ju aldrig varit där och säkerligen många med mig. Fånigt att skriva så. Ungefär lika fånigt som att lägga in trailers på köp-DVD:er och skriva "Kommer i april". Nåja, hursomhelst, efter några års väntan är den så äntligen här, James Camerons beryktade och omsusade "Avatar"! Jösses vad jag har väntat och eftersom jag inte var på den på bio heller så fick jag vänta ytterligare omkring ett halvår innan den nu släpps på marknaden. Så i motsats till nedanstående "Daybreakers, var det värt väntan nu då? Jaaa, hell fucking yeah! Glöm allt dåligt ni har hört om den här filmen, den är helt jävla underbar! Den är både bra, otroligt snygg, pampig, mäktig, fantasifull, sorglig, sjujäkla underhållande och vacker! Allt paketerat med en otrolig detaljrikedom och med ett bra soundtrack, I love it! Folk som är emot den här pga. exempelvis att de sett handlingen förr (typ i "Pocahontas") har ju missat hela poängen och jag har lite news till er: det finns väldigt få filmer vars story man inte sett omkring hundra gånger tidigare men för det kan det väl vara en bra och underhållande film? Och hur kan man tycka illa om "Avatar" liksom, och dessutom, vem ser den bara för handlingens skull? Det här är en helt underbar verklighetsflykt till en otroligt vacker planet som man bara vill se mer, mer, MER utav! Mästerligt. Jag hade faktiskt velat att den här vunnit Oscar för "årets bästa film" istället för den sanslöst vissna, skittråkiga och urdåliga "The hurt locker", men det spelar ingen roll, "Avatar" ÄR ändå förra årets bästa film! Jag längtar redan till 2014 då uppföljaren kommer..

I sektionen "filmer jag väntat länge på att se" hittar vi idag vampyrfilmen "Daybreakers". Eller länge och länge, några månader åtminstone sedan dess jag hörde talas om den. Fast tyvärr var det inte värt väntan. Det här är en alltför tråkig och ounderhållande film. Visst, det är både vampyrer, massvis med blod och grejer, snyggt filmat, en ganska cool grundstory men det är ändå oengagerat och slött berättat. Och när jag började att titta på klockan efter bara några minuter så vet man ofta vart det barkar, ty det är aldrig ett gott tecken. Dock finns det några scener som sticker ut, såsom avrättningsscenen där de släpar ut vampyrer i solljus, självmordsscenen i början med den lilla flickan samt slutscenen som mest påminner om frän zombieslakt! Ja, hela slutet är rätt snyggt men tyvärr förstör de slutsekunderna med en ostig bakgrundsröst samt en skrikande fladdermus. Att ha ett skrik eller nåt alldeles innan eftertexterna dyker upp är aldrig bra!

Ytterligare en ninjafilm fast tillskillnad från exempelvis "Ninja cheerleaders" så är "Mask of the ninja" mer påkostad. Förtexten med ninjor som slåss i ett rökigt rum är snygga men annars så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Är det ninjor överhuvudtaget för det första? Den följer då åtminstone inte ninja-reglerna och myten alls! De elaka snubbarna känns mer som polisiär insatsstyrka med både nå konstiga ansiktsmasker i plast, skottsäkra västar, gevär, motorcyklar och grejer!? De har förvisso ninjahuvor, kaststjärnor och svärd också men det känns mest som en bonus i sammanhanget. Nåja, det är ändå en rätt underhållande film och slagsmålsscenerna är fräna i alla fall, så om man bortser från vissa saker och tar den som den är så kan man fortfarande se den med behållning..

Hehe, vissa filmer kan man inte låta bli att spana in. Och eftersom jag är inne i en liten ninja-period just nu så tackar jag inte nej till ytterligare en ninjafilm. Här har vi, precis som titeln antyder, tre stycken hejarklackstjejer som också råkar vara ninjas. Och så är de självklart också strippor som tjejer brukar vara på film när de behöver extra pengar. Det här är långt ifrån bra men eftersom jag såg hela filmen med viss behållning så är den heller inte alltför dålig. Och den är värd att se bara för det faktum att de i en scen spöar en drös sjömän! Ett minus är att de inte har ninjadräkterna på sig speciellt mycket, istället slåss de bla. i hejarklackskläder, något som bara ser löjligt ut. Men mot slutet sätter de slutligen på sig även maskerna på huvudet och då blir det ju mycket trevligare ju. Ytterligare ett minus är att de helt plötsligt börjar pratar i mobiltelefon i slutstriden, ninjor med mobiltelefon liksom, don't think so. Fast det här är å andra sidan betydligt närmare "Charlies änglar" än exempelvis nedanstående "Enter the ninja". Nåja, "Ninja cheerleaders" går att se åtminstone och eftertexterna är faktiskt smått genialiska!

Legendariska skådespelaren Franco Nero som vitklädd ninja, kan det vara något? Jodå, det kan det! Franco Nero skulle dock inte vara den första jag tänker på när jag hör ordet ninja men den något stela mustaschklädde snubben gör bra ifrån sig i alla fall. Här finns knappt några nattscener alls utan här är det fullt dagsljus som gäller. Och djungel och vackra vattenfall. Ninja-outfitarna är dock snygga och Franco Nero ser onekligen cool ut fastän han är vitklädd, fast å andra sidan så ser den svarta ninjan trotsallt coolare ut. Visst är det lite taffligt gjort emellanåt (framförallt det där med bakåtvolten från trädet) och Franco må inte vara den smidigaste snubben (när han inte har stand-in vill säga, vilket han hade typ hela tiden) men filmen är ändå god underhållning från det glada 80-talet..

Regissören Kevin Smiths första film som är producerat av ett stort filmbolag, något som vi fans ställde oss lite skeptiska till. Hade Kevin gått och sålt ut sig till mainstreamens Hollywood? Och Bruce Willis? När den barnvänliga första trailern sedan dök upp blev det ytterligare vatten på kvarnen, ty detta bådade inte gott. I USA har filmen blivit bemött av sådan kritik av framförallt filmkritiker att Kevin Smith ilsknade till rejält. Kritikerna hängde upp sig på att den antingen inte var seriös nog eller att konceptet gjorts tidigare. Och kritiker, som ju får se filmerna gratis på bio, kommer således hädanefter att få betala för att se någon av Kevins filmer. Bra. Hur man kan klanka ner på en film som är så harmlöst underhållande är för mig en stor gåta. Det här är ju skitroligt! Jag gillar de flesta av Kevin Smiths filmer men favoriterna är såklart "Clerks 1-2" och "Zack and Miri make a porno" - och "Cop out" är absolut en ny favorit! Detta är roligt, underhållande och bra, och vi som var lite skeptiska till filmen innan hade absolut ingenting att vara nervösa för. Det här är i sann Kevin Smith-anda och en av årets roligaste komedier, sådetså!

Bröderna Wachowski gjorde för omkring tio år sedan sig vida kända med "Matrix". Jag gillar inte "Matrix" fast jag har å andra sidan förvisso bara sett den första filmen en gång när den hade premiär 1999 men viljan att se om skiten eller se någon av uppföljarna finns än sålänge inte. När bröderna sedan tog sig an "Speed racer" 2008 blev bemötandet svalt och jag förstår egentligen inte varför då det här är en både underhållande och fartfyllt film! Den är hur färgglad som helst och filmdesignen är rent utsagt skitsnygg! Absolut inte världens mest verklighetstrogna film men det gör den ju knappast uttryck för att vara heller. Den bygger dessutom på en anime och det är underhållning som gäller helt enkelt. Visst är filmen något för lång och det är ibland svårt att se vad som händer men det glömmer man lätt när man njuter av detta färgspektakel. Den bör dock ses på BluRay och på stor skärm där filmen kommer till sin fulla rätt - och såklart med ett öppet sinne för både fantasifullhet och för något av lite ovanligare slag..

Jag har läst väldigt mycket dåligt om den här filmen så det är fanimig dags att slutligen säga som det egentligen är: "The mutant chronicles" är riktigt cool och bra ju! Effekter och miljöerna kanske inte är så värst realistiska men vem har sagt att de behöver vara det? Det här är en actionfylld och underhållande film fylld med fräna mutanter och massor med blod! Tjoflöjt-action helt enkelt och med ett bra soundtrack dessutom. Nä, skit i vad andra skriver om den här filmen, det blir alltid skriverier när filmer baseras på tv-spel och vilka är det som klagar mest? Jo, nördarna som spelar spelet! Jag har å andra sidan ingen koll på spelet i fråga utan jag gillar filmen! Och den är onekligen betydligt mer underhållande än de flesta andra filmer i alla fall..