Okej, here we go!

Jag fick ett trevligt välkomstbrev från mitt fadderbarn Sumita idag där hon hade skrivit en dikt och där hennes familj både välkomnade mig till sitt hem och berättade att de är mycket glada att ha mig! Jag blev väldigt glad och det känns verkligen som man gör något bra! Sumita kallas tydligen för Puja så jag ska i fortsättningen kalla henne för det jag också och jag vet att man egentligen helst ska skriva till sina fadderbarn men jag vet inte vad jag isåfall skulle skriva och berätta. Vad i hela friden i mitt innehållslöst trista liv skulle intressera ett barn i Indien liksom? Men vi får se, jag gör det kanske tidsnog och på tal om ingenting så var brevet postat redan den tionde oktober, varför kommer det först nu?

Nu kan jag i alla fall äta med pinnar, eller åtminstone grunden till detta då jag inte testat det ännu med riktig mat. Men jag känner mig riktigt internationell och det är ju bra att åtminstone ha lite hum om hur man håller pinnarna ifall man skulle hamna på nåt hak som inte har gafflar eller liknande. Och att sitta där som ett frågetecken med pinnarna i munnen som en valross har jag föga lust med. Nu är det nära!

Är det inte du?

Vi fortsätter med ytterligare lite nya saker och nu finns det en ny serie vid namn "Hoppfullhet". En väldigt lång grej som handlar om en tjej som träffar tomten och pratar om sina önskningar, den mörka dåtiden och den ovissa framtiden. Ni kan nog faktiskt gissa vilket ämne det handlar om. Lite dyster är den såklart (vad annars?) men den slutar trotsallt hoppfullt. Spana in den här

Okej, de som såg tv-programmet när det gick för några månader sedan vet hur "Sommartorpet" i Björnhyttan såg ut både före och efter renoveringen men det skadar ju inte att se det igen! Och se där, nu finns mina bilder från detta att beskåda. Både före, efter och lite mingel. Det är nu november och den tidigare förfallna slagghuslängan är minst sagt som förbytt. Där sjuder nu nytt liv och rörelse efter att ha slumrat i ensamhetens stillhet i årtionden. Se och jämför bilderna här

Tre nya teckningar utlagda. Titta på dem här

Och så känns det bättre igen! Konstigt och psykiskt tärande med denna ständiga bergochdalbana mellan hoppfullhet och hopplöshet men som tur är har man hittills överraskats till det bättre efter ett tag och man kan pusta ut. Det har man sällan gjort tidigare med andra personer. Hursomhelst så har visumet och biljetterna kommit så nu är det bara att fara iväg! Och om en vecka är det dags. Jösses, hur kommer detta att gå? Jag som inte ens kan äta med pinnar liksom! Men det går säkert bra och jag ska skicka vykort till J., bara en sådan sak får mig att vilja åka ännu mer! Jag fick förresten en stor tavla av en på jobbet idag som tack för hjälpen med en grej. Sjukt snällt! För snällt..

Fyfan, det känns som den där jävla bilden har förstört allt. Den kunde nog inte kommit mer olägligt faktiskt och tänk om allt är kört nu? Det var ju så jäkla nära! Varför ska det vara så hela tiden att det känns så himla bra och lovande ena sekunden för att redan i andra övergå i hopplös ovisshet? Det är så jävla typiskt och av alla hundra bilder som fotografen tog så lärde de välja just den?! Snälla, säg att det inte är över, säg att det inte spelar någon roll. Jag behöver ju dig. Vi behöver varandra. Eller?

Det är glöggtider! Lättglögg är såklart överlägset godast även om jag bör medge att systemets blåbärsglögg också var helt okej. Och se där, där står det en glöggflaska av någon outgrundlig anledning på mitt nya bord i hallen! Det är pappas egna design (alltså bordet, flaskan står naturligtvis inte där i vanliga fall) och det blev väldigt bra, snyggt och schysst!

På tal om övergivna platser så bör jag såklart tipsa om det relativt nystartade urban exploration-forumet "28 dagar senare" med bl.a. nämnda Jan Jörnmark som en av drivkrafterna. Forum är annars något jag vanligtvis håller mig ifrån för allt i livet, det finns nog inget mer tråkigt och töntigt faktiskt men när det gäller sånthär så kan man naturligtvis inte motstå! Varför sidan heter som den gör vet jag förresten inte, är det för att allt är öde då? Som i filmen med samma namn alltså? Hursomhelst så diskuteras en massa intressant, en massa tjusiga bilder från imponerande platser visas och man får onekligen massor utav inspiration! Bland annat så diskuteras min film "Det som en gång var" här

Idag var det visning med tillhörande bildspel av "Sommartorpet" i Björnhyttan. Ni vet tv-programmet i SVT som i våras spelades in i bygden. Det var skoj att se resultatet in real life och "kändisarna" Ia och Jojje var mycket trevliga! Fler bilder kommer inom kort..

Nu finns den helt nya filmen "Det som en gång var", som är den första delen i en serie som jag ska göra med diverse övergivna platser och liknande, att spana in! Och såhär låter en av kommentarerna: "Jag är mållös. Helt jävla otroligt fantastiskt! Gick rysningar genom kroppen ungefär hela tiden och jag var flera gånger på väg att bli tårögd. Tja, jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga, vansinnigt snyggt gjort. Den levde mer än väl upp till mina förväntningar. Och musiken - MYCKET bra val. Måste kolla igen". Så ska bannemig en kommentar låta! Även kändisen Jan Jörnmark tyckte filmen var suverän! Se filmen här!

Doro har lyckats skrapa ihop en diger skara gästartister på sin nya låt "Celebrate" men att ha exempelvis Liv Kristine och Floor Jansen till sitt förfogande och inte utnyttja deras röster mer än i en kör borde nästan vara förenat med straff. Är de med överhuvudtaget liksom? Nåja, en rätt fräsig låt är det i alla fall..

Nu finns den slutliga teasern till filmen "Det som en gång var" (japp, lite annorlunda titel än som tidigare nämnts) att beskåda. Filmen kommer om allt går som det skall denna vecka! Titta här

Jag har nu haft min soluppgångsväckarklocka i lite över en vecka och jag måste säga att jag är grymt nöjd! Fasen, det är ju skitskönt att vakna med en alldeles egen soluppgång varje morgon och speciellt nu på vinterhalvåret så är det knappast roligt att vanligtvis vakna med ett ryck i ett kolsvart rum. Jag vill aldrig mer vakna i mörker! Och att man via minneskort och mp3-spelare kan välja vilken låt man vill vakna till gör det dessutom så mycket bättre. Att jag sedan de första dagarna hade en melodi som ändå fick mig att vakna med ett ryck får jag väl skylla mig själv till antar jag. Så nu har jag behaglig fågelsång istället och vem säger nej till det liksom, en alldeles egen soluppgång och fågelkvitter varje morgon? Underbart! Att sen dagen förstörs när man kommer till jobbet är dock en annan sak. Underbart är kort..

Piller! Ge mig sådana piller! Jag säger som Lasse Berghagen i hans välkända schlagerlåt från 1975, jag väntar på ditt svar J. Varför är det så tyst? Är det kört? Är det över? Det hade ju inte ens börjat! Snälla, allt skulle ju bli bra ju! Fan också, det får inte vara så, säg att det inte är över redan! Säg NÅT! Snälla, snälla, SNÄLLA..

Äeh, Pixbox ändrade vilken bild som skulle vara med i kalendern och valde denna istället. Visst, jag är såklart glad att få vara med överhuvudtaget men det hade varit roligare att ha med den andra då den både är tekniskt sett mycket bättre och dessutom tagen med systemkameran. Fotobesserwissers kommer troligtvis nu sitta och klaga över att det exempelvis är med en solkatt i bilden. Men aja, vi får se hur slutresultatet blir. Det blir nog bra..

Först och främst är jag glad att Obama blev president. Även om han i slutänden bara är ytterligare en nickedocka som inte kommer åstadkomma något nytt när det gäller krig, elände och USA:s fortsatta steg mot polisstat och diktatur så känns han åtminstone betydligt bättre än McInsane! Men att tro mer än så vore dumt, det är samma skrot och korn. Same shit, different name. Obama vill exempelvis skicka mer trupper till kriget i Afghanistan och babblar vidare om dessa "terrorister". Herregud, kom på nåt nytt någongång! Och det kanske vore bra att inse att de enda terroristerna i denna värld är USA själva?! Men jag hoppas det kommer bli ändring till det bättre nu för världen behöver verkligen det! Det får allvarligt talat vara nog nu. Fast det är tyvärr kört ändå för vår civilisation, den går inte att rädda längre. Vi förstör allt istället för att försöka göra världen bättre. Eller snarare så förstör några den åt oss. Det är en dyster sanning och nej, jag pratar knappast om klimatförändringarna. Nä, usch och fy, över till en trevlig nyhet istället: Jag har nämligen vunnit en fototävling! Eller typ i alla fall. En av mina bilder ska få äran att vara med i en almanacka från Pixbox nästa år! Det kommer bli en proffsigt tryckt kalender i A3-format som sedan ska kunna köpas via Pixbox. Det är bilden ovan som vann förresten och jag kommer naturligtvis att hojta till när den finns att införskaffas! För jag antar och hoppas att varenda jävel kommer ha en sådan i sitt hem nästa år, eller hur? Nädå, men kul var det, första gången jag vunnit något inom fotografering..

Maybe I always knew, my fragile dreams would be broken for you..

Nu finns den äntligen på nätet! Filmen halva Saxdalen talar om! Haha, njae, kanske inte men några har i alla fall lyckats se den. Jag talar om filmen från finnmarken med omnejd, "En doft av evigheten" som började spelas in redan 2005 och som ett år senare klipptes ihop. Men sen blev det stopp. Datorn började krångla och filmen fastnade i ofärdigt skick! Jag orkade tillslut inte ens försöka att få den klar och filmen blev som ett mörkt moln som konstant tyngde ner mitt intresse för att någonsin syssla med film igen. Det skulle dröja något år innan jag tillslut fick ut den på dvd men någon datafil blev det inte så den lades aldrig ut på nätet. Den var ju inte klar heller så det var ju inte så kul om folk skulle se den ju. Den har dock under åren hyllats och pratats gott om så jag gör så att jag lägger ut den ändå och eftersom jag inom en snar framtid kommer att börja klippa om den (och således få den färdig såsom jag hade tänkt från början) så kan det ju vara skoj att ha båda versionerna till beskådning. Den nya versionen kommer att innefatta ny musik, en hel del nyinspelat material och såklart helt annan redigering. Och jag gjorde det lätt för mig, jag filmade helt enkelt teven så kvaliteten är naturligtvis långt ifrån den bästa men ha överseende och håll till godo, ni kunde likagärna aldrig ha fått se den överhuvudtaget! På Youtube finns det tre stycken småklipp att beskåda och pga. sin storlek (den är ju trotsallt 36 minuter lång) så lärde jag dela upp filmen i två delar samt skära ned ytterligare på kvaliteten. Se filmen här: Del ett - Del två

Försvinn snö! Jag har ju saker att göra som inte innefattar snö ju!

Som jag sa för någon dag sedan så är jag relativt svag för animerade filmer, vissa av dem i alla fall, och nya "Wall-E" blev knappast något undantag! Sjukt snygg, sorglig, trevlig, tjusig och väldigt fin film! Och relationen mellan Eve (ruggigt snygg design!) och Wall-E är vacker. Detta kan mycket väl bli en ny favorit om man tittar om den tillsammans med någon man tycker om någongång! Har dock inte Disney (de äger ju numera Pixar) en tendens att göra något av de sorgligaste filmerna förresten? Det beror i och för sig på vilket humör man är på och vem i filmen man förknippar sig med, men ändå, ta tecknade "Ringaren i notre dame" och "Skönheten och odjuret" till exempel. Herrejävlar! Annars så tål jag inte Disney och jag är mäkta glad att jag sluppit växa upp med skiten. Fast aja, hursomhelst så har "Happy feet" i alla fall fått konkurrens om första platsen när det gäller animerat. Kom J. så tittar vi vettja!

Observera att denna sida är arkiverad. För nyare blogginlägg, klicka här!