51

Framtid - nej tack

Jag har de senaste månaderna gjort två ganska drastiska beslut, det första hade jag inget val till, att avsluta kontakten med M., den tjej jag helst av allt skulle vilja prata nätterna igenom med samt ha invid min sida. Om saker och ting hade varit som i min drömvärld vill säga, men detta är tyvärr verkligheten och i slutänden hade jag inget val än att lämna henne längst den väg hon tyvärr valde att gå. Hade jag haft ett val så hade jag inte setat här nu, utan henne, tum bin. Hursomhelst så skedde det andra beslutet häromdagen. Jag hade sökt till en filmskola mest för skojs skull och räknade inte med att komma in, bara för att testa lite och se om det gick helt enkelt. Jag hamnade som reserv MEN så ringde telefonen en dag. En röst sade att det fanns en ledig plats på Dalarnas mest eftersökta högskolelinje med bara 16 intagningsplatser och med över 300 sökande! Jag tackade nej. Visst känns det lite drygt att säga nej till sin framtid, till något man VILL hålla på med och till något som skulle innebära en eventuell start inom filmens alldeles underbara värld. Och visst hade jag nog tackat ja om saker och ting sett annorlunda ut i mitt liv. Men inte som det är just nu då livet lika gärna kan passera utan att jag ens tänker lyfta ett endaste finger för att stoppa det eller göra någonting med det. Big deal liksom. Fast jag ska väl inte klaga, det var ett val jag gjorde och jag får hoppas jag kommer in i branschen, som det var tänkt från början, på något annat sätt än genom att gå i tråkig skola först. Men hursomhelst så hade jag i alla fall lite flyt ett tag här i livet, om så bara för någon sekund. Kanske var det de tre grabbarna grus Arne Mattsson, Stanley Kubrick, Alfred Hitchcock som i himlen satt tillsammans och log ner på mig och tänkte att jag minsann skulle få en fin start inom filmvärlden. Men nä, förlåt grabbar, det var snällt och fint tänkt men inte den här gången. Ordna upp andra saker först och återkom gärna då..

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s