31

Minnen från mönstringen

Bussfärden dit började ju bra och redan då visste man att det skulle bli en kanonresa, jag börjar nämligen utan anledning att blöda näsblod. Nu är ju det en åkomma som kan redas ut ganska snabbt men ärmarna på den gråa tröjan var redan innan vi kommit ut ur Dalarna röda av blod, svett och tårar. Eller åtminstone blod. Mönstringen skedde i Karlstad och dit anlände vi väl någon gång. Jag fick mina vegetarianlappar så jag senare skulle kunna äta och sen så bar det av till IQ-testet. Och eftersom jag inte hade tänkt att bli idiotförklarad det första jag gjorde så gjorde jag faktiskt testet hyfsat "normalt" (alltså utan att svara alltför mycket medvetna fel alltså). Annars så är det ju ett ganska bra sätt att komma därifrån snabbt och effektivt, men med en stor idiotstämpel i pannan. Hursomhelst så åkte en efter en av kompisarna hem och jag fick dra mina ben efter mig från det ena stället till det andra. Styrketestet fick jag en etta på och då försökte jag faktiskt ta i lite i alla fall, haha, det är illa det! När eftermiddagen började göra sitt intåg så var det typ bara två kompisar (eller gamla klasskamrater snarare) kvar och vi fick också stanna kvar över natten. Kul jul, verkligen, jag menar det, kul jävla jul.. På kvällen var det ishockey (med laget som kommer därifrån, vill inte ens veta vad de heter) så typ alla drog dit, men inte vi, och medan de två andra spelade biljard satt jag och tittade bredvid, gick bort till teven en sväng men den visade ingenting och timmarna flöt framåt i ett sakta mak, Karlstad by night, knappast någon höjdare. Tror jag aldrig haft så otroligt tråkigt. De andra kom tillbaka efter att ha brölat av sig vid arenan och då var det också dags att lägga sig, imorgon var det ytterligare en dag i arméns tecken. Innan det skulle sovas var alla in på toaletten för att borsta och så, jag halkade efter lite då jag borstade tänderna, vilken jävla dålig idé alltså! Ingen av de andra lortjönsarna gjorde nämligen detta och när jag kom tillbaka till sovsalen så var lyset släckt och alla (observera: ALLA) låg tysta under sina täcken. What the fuck, jag hade högst varit borta 2-3 minuter mer än dem! Som tur var hade jag sängen närmast dörren men att ta av sig kläderna när kedjor och nitar rasslar är en mindre succé. Fattar ännu idag inte att alla kunde lägga sig så fort och att det kunde bli helt knäpptyst också. Äeh, det där var det nåt mystiskt med. En konspiration kanske?

Nästa dag var alla tester redan avklarade och det enda som kvarstod för mig var ett besök vid den beryktade psykologen. Jag hade en "fusklapp" med mig som en kompis vid namn Magnus skickat med. På den stod de en massa bra tips på hur man skulle göra för att slippa lumpen. Denna lilla lapp blev under resan min lilla bibel och något man mer eller mindre satt och pluggade in. Nu hade de fysiska testerna gått helt enligt ordning (dvs. med rätt kassa resultat) så nu gällde det, det slutgiltiga provet, here we go! Jag var taggad till tänderna när jag satt mig i väntrummet men när halva dagen gått och x-antal Hollywood-action-krigs-filmer visats var jag bara trött och ville få det hela avklarat. Då kallades jag in. Denna glasögonbeklädde (suprise) man pratade om det ena och det andra. Han frågade hur det gick i skolan, hur det var hemma och vad man pysslade med på fritiden. "Ja, kolla på skräckfilm, vara med min enda kompis, skolan går inge vidare och mest sitter man i soffan och halvsover, typ". Titta ner i bordet och överallt utom in i hans reflekterande brillor såklart. Allt gick enligt manus och jag tänkte mig själv likt en skådespelare som går in för sin rollprestation. Typ. Nu minns jag inte hur det gick till och vad mannen ifråga föreslog men det var i alla fall på tal om att jag skulle få göra lumpen ändå (vad fan, jag som är instabil och har dåliga testresultat, jag som kämpat för att vara allmänt dålig och de vill ha mig i det svenska försvaret ändå?!). Jag får vid detta tillfälle panik och även om det står på lappen av Magnus att man inte ska dra klyschor så hör jag mig själv dra nästan varenda en i följd. Hur jag inte kan vara hemifrån, hur svårt jag har för att sova borta, att jag inte kan jobba i grupp, att jag inte kommer skaffa körkort och så vidare. Och även om karln framför mig säkert hört dessa lögner hur många gånger som helst så tror jag fan han går på det, för, trotsallt, det hela läggs fram på ett smidigt, snyggt och effektivt sätt. Han rättar till glasögonen, tackar för sig och jag går till väntrummet igen, ska han kalla in mig igen eller kommer jag att få en lapp med att jag inte är välkommen in i försvaret? Phu, jag får en lapp..

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s