Nu är det så här, jag nämnde i en tidig krönika att jag valt att blicka framåt i tiden för jag trodde den skulle bli ljus och fin. Yeah right! Jag är vanligtvis en ganska retro-person som hellre ser bakåt och minns den gamla goda tiden än blickar framåt. Nu när det gick åt helvete med det som jag trodde skulle bli ljuspunkten i mitt liv så kan jag likagärna gå tillbaka, långt tillbaka..

Minnena om Trance Dance i förra krönikan och den perioden då man spenderade dagarna åt att leta porr i skogen (som faktiskt låg där på den tiden, hur mysko som helst egentligen), bygga kojor/spökhus, greja med cyklar och kalla varandra Pelle Pop, är rätt roliga att minnas. Vi är alltså i den andra halvan av åttiotalet när detta utspelar sig. På väggen hänger en barbröstad (föga överraskande) Samantha Fox, vid sidan om den en affisch på Dolph Lundgren som He-man och i mitt knä ligger ett blå stereokassettdäck. På denna skall det sedan genom åren spelas både Europe, Trance Dance, Kiss, Samantha Fox (japp, hon gav ju ut några album och hon är faktiskt en ruggigt bra sångerska!), Alice Cooper, schlagers såsom Herreys och ofantligt mycket annat. Jag nämnde porrtidningar i skogen förresten och japp, speciellt en dag fann vi en riktigt stor gömma av sådana under en stor sten, inne i en grottliknande öppning. Tidningarna var från sjuttiotalet och var både fuktiga och luktade otäckt mögel och unket. Men vi bar i alla fall hem alla dessa mest hela dagen hem till mig (varför skulle vi hem med dem för?) och när vi var klara och nöjda så dröjde det inte alltför länge innan pappa upptäckte dom, de låg ju trotsallt i ett litet skjul på gården och han körde samma dag alla tidningar till sopstationen. Jaha, det var det, vad gör man? Jo, man letar vidare, för på den tiden så låg det konstigt nog tidningar i skogen lite här och var. Det gör det väl ändå inte numera? Man hittade faktiskt mycket andra saker på den tiden, vi var förvisso skrotletare men en sak som kommer till minnes är ett antal köpvideofilmer i en blå plåttunna, varför låg de där? Det verkade som om det låg någonting under varje sten på den tiden, konstigt på nåt vis men det kanske det gör nu också i och för sig. Jag brukar inte se efter..

Apropå schlagers så är vi ju inne i schlageromgången just nu. Det är numera en veckolång följetong med en massa deltävlingar där ett stort antal låtar presenteras och som man sedan skall rösta på. Säga vad man vill men jag tycker det är mycket bättre att göra så än som tidigare då man bara hade under en kväll och då med typ tolv ynka bidrag. Nu har publiken och svenska folket en chans att utse en riktigt värdig vinnare, inte för att de kommer göra det men tanken är i alla fall god. Det är ändå nåt visst med schlagerlåtar, uppbyggnaden känns igen år efter år och visst kommer en del minnen tillbaka även där. Allt i brist på en ljusnande framtid och i sann symbios med tiden..

Nej, hon menade inte allvar och på tal om ingenting, fan vad dålig He-man spelfilmen med Dolph är! Inte ens nostalgitripp där. Och om du inte tror mig om det där med Samantha Fox så lyssna på hennes mer seriösa låtar så förstår du nog snart..

(11 november 2006)