|
Ja, hur
och vart ska man börja? Följande krönika är personlig och väldigt
negativ. Tre månader har nu gått sedan hon fick reda på
hur jag kände för henne, efterföljande tid har varit väldigt
konstig och ovissheten har varit mycket stor. Juldagen och
diverse högtider passerade och jag la faktiskt ner det
hela efter
juldagens "uppväckelse i verkligheten" men jag föll
dessvärre tillbaka direkt och naivt i början av det nya
året. Hursomhelst, så kom nådastöten (ja, denna gång
menar jag allvar) igår. Nu, för första gången på tre
månader så vet jag hur det kommer bli, hur skönt som
helst på ett sätt och väldigt synd på ett annat, men vad
kan jag göra åt saken? Hon gör ju vilka val hon vill och
denna gång fanns det en bög vid namn Marcus (har du hört
maken till nåt så jävla helvetes bögnamn nångång?) som
naturligtvis snodde henne mitt framför ögonen på mig.
Det är andra gången på en ganska kort tid som jag
upplevt detta, den tjejen det då handlade om ska i maj
bli mamma åt hennes 28-åriga pojkväns avkomma. Allt
annat har stämt mellan dessa två "fall" så vad säger att
också detta kommer gå likadant? Nu blev det så att hon
kunde välja mellan han och mig och vilken väljer hon,
ja, inte fan väljer hon mig i alla fall. Hon har, som i
tidigare nämnda krönikor, samma behov som 99,99% av den
övriga kvinnliga befolkningen en tendens att vilja ha
den man (eller person) som har bäst inkomst, bil,
lägenhet, whatever. Att de väljer enligt känslor i dessa
fall är en stor jävla lögn, materiella ting ska det vara
för det får de ut någonting av. Att denna tes skulle slå
fel är likadant som att påstå att det finns vackra
kvinnor som har några som helst känslor i kroppen -
eller hjärta. Nu är det ju i alla fall så att jag vet
att jag förlorade henne till denna faggot mother men det
ska också bli skönt att nu gå vidare, jag vet inte vart
och hur men jag ska väl göra det, jag har som sagt föga
valmöjligheter till något annat. Man kan bara spekulera i hur
det kunde blivit om hon inte träffat honom, om hon och
jag skulle lärt känna varandra bättre eller att om hon
överhuvudtaget hade något hjärta från början, men det är
ju bara att älta ett förutsägbart redan existerande
problem. Menar, varför fick jag aldrig veta nåt? Varför valde hon
att säga vissa saker till mig och annat till
andra? För risk för att såra mig valde hon att inte
berätta allt i ett tidigare stadium, så att hon inte
skulle få skuldkänslor. Det säger i all fall syrran och
hon vet bra mycket, jag skulle lyssnat på henne från
början.. This is how they treat those who tell
the truth and have true feelings. Hey, Marcus, fuck you,
fuck you soo fucking much! |
