:: Nu har den nya mobilen Qtek 8080 kommit och landat i mina h�nder, som jag sagt tidigare s� kommer jag �terkomma med en recension eller utv�rdering men �nnu �r det lite f�r tidigt att g�ra detta. Jag kan dock redan nu s�ga att den �r hur bra som helst!

:: Jaja, vad har d� h�nt sedan sist? Ingen aning, ingenting. Livet tuffar vidare i ett l�ngsamt tempo genom vardagen, genom jobb och genom min tjugotv�-�rs-epok. Jobbet suger liksom de flesta som jobbar d�r, men vad ska jag g�ra �t det d�, ingenting, jag g�r min "plikt" och g�r sedan hem. Att C. jobbar p� samma jobb g�r det hela lite jobbigare, det hade varit b�ttre om man inte s�g eller tr�ffade henne p� ett tag efter det som h�nt. Visst, det �r l�tt att falla tillbaka p� kuppen men jag ska fan inte g�ra det denna g�ng, jag vet ju att det �r k�rt n�r de v�l har gjort sitt val. Tr�kigt som fan eftersom det just var henne det handlade om ocks�, denna kvinna som jag �nda sedan jag s�g henne f�r f�rsta g�ngen f�r x-antal �r sedan p� bussen mellan Ludvika och Bl�tberget tyckte var en av de vackraste jag n�gonsin sett. �ren gick och under skol�ren s� s�g man ju henne r�tt ofta, hon gick i polarens klass och ibland fick man privilegiumet att h�ra n�t som hon sagt eller gjort. Att hon skulle komma, likt i Arne Mattssons klassiker "N�r k�rleken kom till byn", vore v�l lite v�l ironiskt att t�nka, �det ville annorlunda, annars hade det h�nt, hade det inte? Hursomhelst s� sitter vi inte l�ngre p� en buss mellan Ludvika och Bl�tberget, nu sitter vi l�ngt ifr�n varandra, s�ger n�n one-liner ibland till varandra, som oftast handlar om jobbet, och jag undrar om det inte varit b�st, trots allt, att h�llit k�ft om allt. Liksom, det hade slutat lika iallafall och d� hade det kanske inte k�nnts lika j�vla sjukt som det g�r nu. D� hade hon inte vetat n�gonting och d� hade slutet, som det blev nu, inte lika "pl�gsamt". Hon kanske inte tog mina k�nslor p� allvar, vad vet jag, det verkade n�stan s� i det sista sms:et, jag menade dock varenda ord men nu sitter jag h�r, l�ngt ifr�n henne och jag hade hoppats att de bussresor mellan Ludvika och Bl�tberget kunde upprepas, d� livet var mer naivt och d� hon bara utgjorde en vacker bakgrund, inte hela bakgrunden och det brustna hj�rta som nu tickar p�, likt vardagen, inuti mitt br�st. Face it, dessa k�nslor g�r fan inte �ver i f�rsta hand. N�r man nu ser tillbaka till de saker jag skrev, nu borttagna, i de tidigare kr�nikorna (fram till nr. 06, typ) eller de teckningar jag ritade (eh?) i saknad n�r hon under n�gra veckor var borta, s� �r det n�stan skrattretande att det slutade EXAKT s� jag var r�dd, s� fucking r�dd, att det skulle sluta. �dets ironi, kul jul, �nnu en g�ng denna fucking satans �dets helvetes faggot ironi..